Lindas Lyckopiller

Yogablogg

Barnyogapass - Korven

Linda 2 juni 2017

Visst smälter man när man ser dessa fantastiska små:)

Förra terminen fick våra "större" barn på Barnyogan hitta på en egen solhälsning något som var väldigt orättvist tyckte de lite mindre barnen. Så nu är det deras tur att presentera ett alldeles eget yogapass med rörelser som de tillsammans har tagit fram. De kallar passet för Korven.

Så häng gärna på och yoga med oss ni också! Kanske är det ett utmärkt tillfälle att få en stund med sina barn?

Kortisyoga 2

Linda 18 april 2017

Här kommer Kortisyoga 2 som jag spelade in i somras på bryggan på vårt landsställe:) Passet är bara 16 min långt och perfekt när du behöver sträcka ut och stärka kroppen del för del men inte har oceaner av tid...

Tanken är att man ska kunna göra dem hemma mellan yogapassen på centret, utan att det tar för mycket tid. När vi är klara så har vi gått igenom hela kroppen. Själva fokuset för det här passet är att just att vara i oss själva andetag för andetag... 

Lycka till :)

Blåsa på tungan...

Linda 28 mars 2017

I de två tidigare inläggen pratade vi om att vara lycklig och vi började jobba med en teknik i meditationen för att kunna hantera när livet inte är perfekt som när vi tampas med orosklumpar i hjärtat eller när vi känner oss ledsna till exempel. Lättast är att börja med konkreta kroppsförnimmelser.

Vad händer till exempel när vi får en förkylningsblåsa på tungan? Jag menar, vem har inte någon gång helt plötsligt upplevt att något stort, svidande och irriterande flyttat in i munnen? Något gigantiskt… Det känns som om vi bär på hela Globen, men om vi sedan försöker kolla i spegeln för att se vad för hemskt som måste ha drabbat oss, ser vi endast en liten ynklig prick på tungan och då är det ändå en spegel med 10 gångers förstoring…

Men inte nog med att blåsan känns så mycket större än vad den verkligen är, dessutom gör den sig påmind hela tiden! Den svider när vi pratar, äter eller så fort vi rör munnen. Och hur vi än försöker kan vi inte sluta tänka på den. Jag menar vem påverkas inte av en gigantisk blåsa på tungan som svider och stör dagarna i ända? Så vi reagerar på den antingen genom att försöka ta bort den (jag provade en gång som barn att helt enkelt klippa bort den något som bara gjorde allt värre så prova inte det där hemma…) eller så försöker vi ”fixa till den”. Kanske finns det något undergörande mirakelmedel på Apoteket som kan rädda oss från detta? Kanske försöker vi undvika att blåsan ska göra sig påmind genom att inte äta sådant som svider lite extra typ apelsin och tomat? Allt för att slippa känna smärta och obehag.

Det är då som alla katastroftankarna kommer. Tänk om det inte bara är en ”vanlig” förkylningsblåsa utan att vi håller på att få influensan eller kan det vara första tecknet på muncancer? När vi håller på såhär har vi helt kidnappats av blåsan på tungan. Det är som om vi har blivit den och inom ACT kallar man det för fusion.   

Nu är ju det här ett kanske lite löjligt exempel men grejen är den att vi gör på exakt samma sätt när vi upplever stress, oro, ledsenhet eller något annat jobbigt som vi inte vill känna. Vi förstorar det, vi kan inte sluta tänka på det, vi reagerar på det och kanske får vi även en massa katastroftankar. För tänk om jag kommer behöva ha det så här för alltid…

Vad skulle hända om vi istället bara kunde stanna kvar i känslan precis som det är just nu, veta om vad som händer i oss och bara tillåta det att vara så utan att vi kidnappas av det? Vi vet om att vi är oroliga, ledsna eller har en förkylningsblåsa på tungan. Vi uppmärksammar vad som händer i kroppen. Ser om det väcker några tankar eller känslor. Bara andas genom det. Ger det space och bara tillåter oss att känna det vi känner istället för att försöka bekämpa det, ta bort det eller fly från det. Då skulle det bli mycket lättare att hantera oavsett vad vi upplever och vi skulle ha lättare att leva med det utan att det tar över våra liv. Och det är precis det här som vi övar på i de olika yogarörelserna eller i ACTis-meditationen.

Så nästa gång vi får en blåsa på tungan ska vi påminna oss om detta, det är extremt oskönt medan det pågår men var bara kvar i det för det kommer gå över;)

ACTis-meditaion 1

Linda 22 mars 2017

Så är det dags för terminens meditation och även den är inspirerad av ACT (Acceptance and Commitment Therapy). Den här meditationen har räddat livet på mig många gånger då jag exempelvis fått en orosklump i magen eller när livet inte har varit perfekt i stort. Vi kommer bland annat att öva på att våga stanna kvar i det som är nu. Att vara närvarande i stunden är ju fantastiskt härligt när vi upplever magiska överjordiska stunder, men inte alls lika kul när stunden gör ont, när vi tampas med en massa oroliga tankar eller kidnappas av känslor som får hjärtat att gå sönder... 

Den här övningen kan man även använda på besvärliga tankar och känslor men vi ska börja alldeles från början med att känna vår kropp precis som det är där just nu. Och våga stanna kvar där utan att gå upp i huvudet och hitta på förklaringar till varför det känns som det gör eller börja oroa oss osv. Ofta vill vi ju rent instinktivt "ta bort" eller "fixa till" sånt som skaver. Men vad händer om vi bara andas igenom det och ger det space? Kan vi tillåta det att kännas så här just nu eller är det ok om vi inte vill det? Skulle det bara kunna få vara så?

För när vi lyckas med det händer något fantastiskt! Det jobbiga blir lättare att hantera och det kanske till och med smälter bort!? Kvar finns bara en varm och len förnimmelse. Men man kan behöva öva lite innan det händer. Sån tur att vi har hela livet på oss:)

Vi kommer alltså jobba med att:

  • Uppmärksamma 
  • Andas
  • Ge det space
  • Tillåta det att vara där

Lycka till:)

 

Lyckan kommer. Lyckan går...

Linda 14 mars 2017

Lycka är något som vi alla längtar efter. Jag menar vem vill inte vara lycklig? Ändå är det så få av oss som verkligen är det. Jag menar då inte bara snabba uppåt kickar som vi kan få av allt möjligt, utan sådär lyckliga på djupet… När man bläddrar runt bland sociala medier kan man lätt få uppfattningen om att alla andra lever sådana där ”perfekta liv” i stylade hem där det bakas och lagas sund ekologisk mat gärna efter någon diet och där man myser i sina lyckade äktenskap med sina små välartade barn. Och är inte de lyckliga måntro?

Jo, en del är säkert det. Men sanningen är den att även om vi aldrig tidigare haft en sådan hög materiel levnadsstandard som nu, i alla fall vi här i västvärlden, så slutar nästan hälften av alla äktenskap i skilsmässa, 1 av 5 kommer någon gång att drabbas av depression och 1 av 10 kommer att försöka ta sitt liv. Och kanske är det så att det normala inte är att alltid vara lycklig utan att livet går lite upp och ner utan att det är något konstigt eller fel med det? Och när alla andra verkar vara så där förfärligt lyckliga omkring oss. Så lyckliga att vi börjar tro att det är något fel på oss som inte känner likadant, så är kanske bara det så att just vår hjärna, som precis som alla andra hjärnor är programmerade sedan urminnes tider till att snabbt upptäcka faror och sedan undvika dem, är lite extra bra på just det?

Och när lärde vi oss egentligen att hantera jobbiga tankar och känslor? Jag menar inte att på något sätt försöka ta bort dem, trycka undan dem eller byta ut dem mot några positiva utan att faktiskt lära oss att leva med dem utan att vi påverkas för mycket eller går under? Om det här och lite till kommer vårens blogg att handla om. Vi kommer att fördjupa oss i Russ Harris bok ”Lyckofällan” som jag verkligen kan rekommendera och där vi bland annat kommer att slå hål på lite av våra lyckomyter som de flesta av oss lever efter idag samt introducera ACT (Acceptans Commitement Therapy) något som jag blivit helt betagen av:)

 

Bollisyoga

Linda 14 februari 2017

 

 

Bollisyoga

Efter ett långt jullov sätter vi igång igen, både på centret och här på youtube-kanalen! :) Bollisyoga är som man kanske kan misstänka yoga med en boll! Det ser ju hur knäppt ut som helst men det är verkligen galet härligt:) Tur att det bara är ni som ser mig...

Bollisyoga är ett enkelt och skönt sätt att få igång blodflödet på de där ställena som kan behöva lite extra uppmärksamhet: rygg, säte, axlar och nacke. Genom att använda en boll blir massagen djupgående och gör underverk - många med ont i ryggen, vaderna eller som har problem med hälsporre har blivit hjälpta. Bollisyoga är också bra för dig som känner dig spänd eller som t ex sitter mycket framför datorn! :)

I videon används en tennisboll men det går bra att använda vilken liten hård boll som helst! Det finns vissa massagebollar med taggar som är superbra om vill fördjupa övningarna. 

Så massera på och hoppas du får en härlig stund!

Barnyogapass - Jordgubben

Linda 13 december 2016

Våra fantastiska "stora" barn på Barnyogan har tillsammans gjort en helt egen solhälsning med egna rörelser och flow. De kallar den för Jordgubben. Vi har jobbat med den under hösten och det har skrattats och skapats en massa samtidigt som alla barnen har hjälps åt och supportat varandra. För det viktigaste i yogan är ju inte det man presterar utan att man gör det för sin egen skull där man är idag. 

Nu är de iallafall så förfärligt stolta över denna solhälsning och förstås hemskt nyfikna på vad ni tycker. Så varför inte hänga på!? Men ta det lugnt, för barnen är ju väldigt starka, smidiga och otroligt duktiga. Och visst kan man inte annat än bli varm i hjärtat när man ser dem:)

Mjukisyoga

Linda 6 december 2016

Här är ett pass för dig som snabbt, lugnt och mjukt vill sträcka igenom kroppen utan att göra några solhälsningar :)
Lycka till!

Never doubt that you are valuable...

Linda 22 november 2016

Min dotter kom hem igår med en läxa om mänskliga rättigheter. Om att vi alla är lika mycket värda och har samma rättigheter oavsett vem du är, hur du ser ut eller var du är född. Tanken är så fin även om världen inte riktigt ser ut så, inte än iallafall... Och det får mig att tänka på vad Hillary sa i sitt avskedstal. "Never doubt that you are valuable and powerful and deserve all the opportunities in the world" 

Ändå är vi så många som tvivlar. Tvivlar på att vi riktigt räcker till precis som vi är eller att vi kan göra det där som hjärtat längst där inne längtar efter. Tänk om vi håller oss själva och varandra tillbaka alldeles i onödan? Och tänk om vi kan så mycket mer än vad vi tror? Och i så fall, vad skulle du göra då?

I had successes and I had set backs...

Linda 15 november 2016

Vi är nog många som undrar vad som egentligen hände där i USA för en vecka sedan. Jag blev så berörd av Hillarys tal som hon höll när förlusten var ett faktum. Särskilt den delen som handlade om att våga kämpa för vad du tror på och framför allt, att våga misslyckas. Det finns inga garantier i livet. Vi kommer alla ha framgång och stöta på motgång. Men en sak är säkert, man kan inte få någonting utan att man ger sig ut i det okända och vågar försöka. Och kanske är det först då som vi verkligen kan lyckas. 

Vem är det som vet om att jag tänker?

Linda 9 november 2016

Förra veckan pratade vi om automatiska tankar och hur de kunde lägga sig som ett filter som påverkar hur vi tolkar och upplever oss själva eller en situation. Vi tog exemplet med grannen som bara gick förbi utan att hälsa tillbaka. Har jag då ett negativt mindset är det lätt att lägga det på sig själv och undra ”Vad har jag nu gjort?” när det i själva verket kan bero på en mängd andra saker att grannen inte hälsar. Och på sådant sätt blir det självbekräftande. 

Så vad gör vi då enligt yogan och ACT när vi får en sådan där jobbig tanke? Jo, vi tar ett steg tillbaka och iakttar våra tankar istället för att kroka fast i dem. Det blir alltså ett litet avstånd mellan tanken och mig. Där är tanken och här är jag som tänker den… Inom psykologin kallar man det för defusion.

Och nu kommer vi till det som är så väldigt spännande, för om jag inte är mina tankar (för om jag var det hur skulle jag då kunna veta om att jag tänker?) vad är jag då? Jo, säger man inom yogan. Jag är den som upplever. Den som vet om att jag tänker.

Till vardags pratar vi om tankeapparaten, men det omfattar både det tänkande jaget och det iakttagande jaget. Det tänkande jaget är det som vi oftast menar när vi pratar om vår tankeförmåga. Det är den del som producerar tankar, antaganden, analyserar, minns, bedömer, fantiserar och planerar för framtiden mm. Det iakttagande jaget är de flesta av oss inte så bekanta med. Det är den aspekt av oss som är medveten om vad vi tänker, känner, upplever eller gör i stunden och det är den delen som vi ska lära känna under veckan som kommer. För det är på den här platsen i oss själva som lugnet och stillheten bor. Och genom att härifrån se vad som pågår inom oss kan vi sedan välja att ibland kliva in i tanken och ibland se den lite från håll.

Metaforen om schackbrädet

"Tänk dig ett schackbräde, komplett med pjäser. De vita pjäserna är dina positiva tankar och känslor och de svarta är dina negativa. Här i livet försöker vi oftast desperat att få de vita att slå ut de svarta. Problemet är bara att det finns oändligt många pjäser vita som svarta. Hur många svarta pjäser du än slår ut så kommer det alltid nya. Och det är till och med så att de vita pjäserna lockar till sig de svarta. Du flyttar fram en vit en fram en vit pjäs och tänker ”jag är en bra förälder”. Och det drar genast till sig en svart pjäs ”Det är du inte alls. Kommer du inte ihåg hur du skällde på barnen igår kväll?!”

Och så kan vi fortsätta att slösa bort energi på att försöka vinna ett slag där ingen kan segra. Eller också kan vi lära oss att bli mer som schackbrädet i sig. Brädet har nära kontakt med alla pjäser, men det deltar inte i kampen. Det finns en del av oss själva som fungerar precis som schackbrädet. I yogan och ACT kallar vi det iakttagande jaget. Det gör att vi kan kliva ut ur striden med våra egna tankar och känslor och samtidigt ge dem svängrum."

ACT helt enkelt, Russ Harris

Mitt "mindset" påverkar hur jag tolkar...

Linda 1 november 2016

På yogan den senaste tiden har vi utforskat våra tankar. De flesta tankar som vi har handlar om vardagen då vi tänker aktivt och kanske planerar vad som ska hända imorgon eller minns något som hände igår. Men så har vi även tankar som bara ”ploppar upp” automatiskt av sig själva. Och de kan vara positiva, negativa eller neutrala. Det är framför allt de negativa automatiska tankarna som ställer till det för oss. De kan handla om oss själva eller om livet i stort som i exemplen nedan;

 ·      Jag räcker inte till…
·      Äsch, hur kunde jag säga något så dumt?
·      Det går så himla bra för alla andra utom för mig...
·      Det är något fel på mig…
·      De tycker inte om mig…
·      Livet är en kamp…
·      Det spelar ingen roll vad jag gör, det kommer i alla fall gå åt skogen…

När det kommer sådana där eländig tankar som hackar och kritiserar är det lätt att tro att de är sanna. Men tankar är bara tolkningar som vi ofta fått med oss genom livet, men grejen är att de ofta ligger som ett filter eller mindset som vi ser på världen genom. Och det värsta med det är att vi kommer att tolka en situation utifrån det filtret så att det blir självbekräftande. Så vårt mindset påverkar alltså hur vi tolkar och upplever en situation.

Tänk dig att du har en superstressig morgon i ett regnigt november och att du precis lämnat barnen i skolan bara för att rusa till bussen för att inte komma försent. Där möter du din närmsta granne. Du hälsar men han går bara förbi utan att hälsa tillbaka. Har man då ett mindset som säger att "jag är värdelös" så kommer jag tolka det som om det är något fel på mig och det kommer i sin tur förstärka den känslan. Med ett positivt mindset skulle jag kanske istället tänka att han lyssnar nog på musik så han hör mig nog inte. Oavsett mindset är det viktigt att vi bekantar oss med våra negativa automatiska tankar så att vi kan känna igen dem när de ploppar upp, utan att tro på dem.

Långisyoga 2

Linda 25 oktober 2016

Så var det äntligen dags för ett nytt yogapass:) Det blir Långisyoga 2 den här gången och det är 21 min. Själva tanken med passet är att man ska kunna göra det hemma mellan yogapassen på centret, utan att det tar för mycket tid men att vi ändå tränar hela kroppen. Under det här passet uppmärksammar vi vilka känslor vi har på besök i våra hjärtan och du kommer att känna igen rörelserna från viryayogan flöde 1.

Så även om vi inte stannar så länge i varje rörelse, kommer vi ha gått igenom hela kroppen när vi är klara. Och det är verkligen helt fantastiskt vad bara några minuter kan göra!

Så lycka till och hoppas du får glädje av det:)

Det här får också finnas...

Linda 18 oktober 2016

Veckans tanke fick jag höra från en klok kvinna som efter att jag suttit och beklagat mig för henne ett tag frågade, ”men Linda hur skulle det kännas om du istället för att fundera på varför saker och ting är som det är och varför andra gör som de gör, istället odlade attityden att det här får också finnas?”

Först förstod jag inte alls vad hon menade, vad då ska man bara sitta med armarna i kors och låta alla härja runt bäst de kan och såra och förgöra? Men det var ju förstås inte så hon menade. För hur ofta försöker vi inte förändra sådant som vi inte kan påverka? Andra människor till exempel. Jag vet inte hur det går för er, men för mig går det väldigt dåligt i mina försök att förändra andra. Och handen på hjärtat, hur roligt är det när någon annan försöker göra om en själv?

Förra veckans yogaprat på kurserna handlade om hur vi ständigt värderar och bedömer. Det gäller även vad vi tänker och känner. Ibland tänker vi superhärliga tankar som får hjärtat att pirra och ibland tänker vi tankar som vi inte alls vill veta av. På samma sätt är det med våra känslor. Vissa känslor är fantastiska att känna medan andra får hjärtat att gå sönder.

Men tänk hur förlösande det skulle vara om vi nästa gång vi tänker eller känner något som vi tycker att vi inte ”borde” istället bemöter oss själva med en öppenhet. ”Åh, nu känner jag så här eller just nu är den här tanken hos mig. Jaja, den får ju också finnas…” Kanske skulle vi då kunna gräva ner stridsyxan i kampen mot oss själva och sådant som vi ändå inte kan påverka? Vilka tankar och känslor på som kommer på besök till exempel. Jag har faktiskt provat att intalat mig att "Det är ok. Det får också finnas" varje gång som jag känner något som jag inte vill känna och jag tycker att det hjälper. Och vem vet, kanske kan det vara något för dig också?

Våga vara otillgänglig...

Linda 11 oktober 2016

I samhället idag premieras att vara sådär multitasking dvs att ha många bollar i luften och göra tusen saker samtidigt. Och visst kan det få en att känna sig effektiv. Men det finns undersökningar som visar att det egentligen är precis tvärtom. En undersökning som jag kom över för några år sedan sa att det tog upp emot 30 minuter att komma tillbaka till samma mentala fokus och koncentration som vi hade innan vi blev avbrutna. Och det även om det så bara handlade om ett enkelt sms eller att någon stack in huvudet och frågade något snabbt.

Med tanke på hur tillgängliga vi är heltiden i vårt sätt att leva med mobiler, mejl och sociala medier som plingar till titt som tätt, låter det här ju onekligen lite skrämmande. Visst är det bra att det går att nå oss och att vi är med i det som händer men vi får inte glömma att det är just denna tillgänglighet som man upptäckt är otroligt stressande för oss. Det kostar med andra ord på att vara sådär med…

Tänk om vi skulle unna oss att vara otillgängliga en liten stund? Att våga stänga av mobilen för att kunna fokusera på det vi håller på med och sedan återkomma till dem som eventuellt hört av sig när vi är klara? Eller tänk om det skulle räcka med att läsa sina mejl en eller två gånger på en dag? För handen på hjärtat, hur ofta är det något som inte kan vänta en timme eller två eller kanske till och med till imorgon? Så under den här veckan ska jag utmana mig själv med att göra en sak i taget och våga vara otillgänglig i alla fall ibland…

Bara en tanke...

Linda 4 oktober 2016

Solen kikar fram bakom persiennen och dagen längtar efter att få börja. Jag trycker på snooze ännu en gång för att få några dyrköpta minuter till i sängens värme. Medan kroppen sakta börjar vakna tänker jag på allt som ska hinnas med idag. Hur ska jag få ihop det? Och just den tanken leder i sin tur till en massa andra tankar. Vad händer om jag inte gör det? Vad ska jag prioritera bort? Kommer jag sätta andra i skiten då? En känsla av otillräcklighet kommer indunsande och jag genast går upp i huvudet igen för att slippa känna. För usch vad jag har mycket att göra idag…

Jag åker ”tanketåg” varv efter varv efter varv och tänker på allt som ska göras och för varje varv rivs lite nya känslor upp. Lugnet som jag kände när jag vaknade är borta och istället kryper stressen i kroppen. Jag är helt ”kidnappad” av oron för att inte räcka till. Det har liksom blivit som ett ”tankemonster” som tagit mig i besittning och då har ännu dagen inte börjat…

Så bestämmer jag mig för att idag ska jag minsann försöka tillämpa det vi pratar om på yogan. ”Att sätta tankarna på moln” och bara iaktta hur de kommer och går utan att göra något åt dem. Jag stannar upp och konstaterar att just nu tänker jag på allt som ska göras och oroar mig för att jag inte ska hinna. Jag påminner mig om att det bara är en tanke och att tankar är mentala händelser i hjärnan. Det betyder inte nödvändigtvis att det är sant. Och det bästa med allt, tankar kommer och går…

Och just de orden låter jag följa mig genom dagen. När jag springer till bussen och tänker att jag aldrig kommer att hinna. Det är bara en tanke och förresten skulle inte världen gå under om jag kommer fem minuter sent… När jag betar av högen av alla mejl och tänker att jag inte räcker till… Det är bara en tanke, det betyder inte att det är sant. När jag blir utskälld av min arga granne för att min hund har skällt medan jag varit borta och känner pulsen rusa. Tankar kommer och går…

Och även om det inte förändrar något i den yttre världen (vi kommer fortfarande stöta på stress, oro och utsända) så blir allt som händer lite lättare att hantera när jag förhåller mig annorlunda till mina tankar om det som händer...

 

Kubis - Höstens meditation

Linda 27 september 2016

Välkommen till terminens meditation!
Att andas i en kub är en favoritmeditation som vi ofta återkommer till på centret. När vi fokuserar på att hålla in- och utandingarna olika långa under meditationens gång "lurar" vi oss själva med att inte kunna tänka på annat och får därmed ro i sinnet. Fiffigt va? :) 

Dessutom aktiveras den del av vårt autonoma nervsystem som bromsar oss och gör oss lugna, det parasympatiska nervsystemet, så den här andningsmeditationen hjälper oss både att varva ner och att få lite distans till det som stressar oss just nu. 

Jag kommer först att leda er i en andningsövning och sedan bara vilar vi i oss själva. Meditationen är 13 minuter men vill du hålla på längre så är det bara att fortsätta en stund till:)

Ha det så härligt och lycka till!

Avsikt – varför gör vi det vi gör?

Linda 20 september 2016

Vi möts på ett café i stan just när sommaren är som varmast. Han dunsar ner i soffan mitt emot mig. En svettpärla letar sig ner från tinningen och han torkar irriterat bort den med servetten. Vi har känt varandra ända från pluggtiden innan han bytte företagsekonomi mot medicin och ville ut och rädda världen. Då på den tiden var han liten och smärt något som är svårt att tro där han sitter framför mig efter många år i vårdstressen. Just det här med vikten vet jag är något som besvärar honom. Så när jag försiktigt beklagar mig över de spår den fantastiskt härliga sommaren har satt hos mig, jag har liksom både blivit lite mer och lite mjukare, och berättar att jag ska börja med 5:2 – dieten, blir han i eld och lågor. Det här är verkligen något han vill hänga på, när kan vi börja? Vi bestämmer att vi sätter igång direkt på måndagen efter jag kommit tillbaka från yogaresan i Spanien och plötsligt känns det här som en rolig grej som vi gör tillsammans.

Söndagskvällen kommer och efter jag ätit min sista ”vanliga” middag skickar jag iväg ett peppande sms. Men jag får liksom inget svar tillbaka något som händer väldigt sällan. Jag bryr mig inte så mycket om det utan fortsätter planerna som vanligt. Som kvinna får jag äta 500 kalorier/dygn och jag har planerat chiapudding till frukost och omelett och sallad till lunch för morgondagen. Måndagen kommer och allt löper på riktigt bra ända tills det bara är tre timmar kvar. Då slår den stora hungern in. Jag kan liksom inte tänka längre och får verkligen kämpa för att inte genast länsa alla skåpen där hemma på allt gott som gömmer sig där. Kanske räcker det med 21 timmar istället för 24? Jag passar på att skicka iväg ytterligare ett sms i hopp om att få lite stöd men istället får jag tillbaka att han just nu fikar med latte och kladdkaka!? Det hade tydligen varit ännu en stressig dag på jobbet så han hade skippat fastan. Och förresten började han bli tveksam till om metoden skulle funka på just honom, kunde jag skicka en länk?

Och visst kan vi väl alla känna igen oss i det här med att man bestämt sig för något som man sedan inte håller. Ta alla nyårslöften till exempel, hur länge håller de i regel? Inom yogan och mindfulnessen pratar man ofta om något som kallas för avsikt eller intention. Alltså att vi funderar på varför vi gör det vi gör. Så när den stora hungern biter tag i mig och det är tre timmar kvar på fastan så behöver jag påminna mig om att jag gör det här för att jag återigen vill känna min kropp stark, lätt och kunna få på mig mina kläder utan att de stramar. Utan den avsikten skulle jag aldrig kunna stå emot lusten att kasta mig över första bästa chokladkaka och strunta i alltihop. Det hade i och för sig känts väldigt bra i stunden men sedan efter ett tag skulle jag känna det som ett misslyckande och kanske om det ville sig riktigt illa, trösta mig med ytterligare lite onyttigheter. Så att påminna sig om vad man har för avsikt hjälper oss att inte bara göra val som känns bra på kort sikt utan även ur ett längre perspektiv.

Det här gäller även när vi gör vår yoga. Fundera på vad du vill använda den här yogastunden till och låt sedan det genomsyra hela passet. Eller ännu bättre, vad vill du använda den här dagen till? Kanske bestämmer du dig för att inte brusa upp när du försöker få iväg alla barnen till skolan? Eller att göra något snällt mot någon som är utsänd? Eller att verkligen lyssna uppmärksamt på någon du möter under dagen. Eller att idag ska jag inte stressa. Jag ska till och med sätta mig ute på lunchen och bara andas. Och vem vet, genom att fundera på varför vi gör det vi gör och om det gynnar oss på lång sikt, fyller vi kanske vardagen med små stunder av mening?

Livet är ett pärlband av alla dessa nu…

Linda 13 september 2016

Tidigare pratade vi om att vara huvudfotingar och leva livet genom våra tankar. Men hur gör man då för att vara närvarande i nuet? Det lättaste sättet som man pratar om inom mindfulness är att bara iaktta sin andning utan att försöka förändra den. För tänk om vi ibland kunde ta ett medvetet andetag och åka hissen ner till kroppen och uppleva det som är nu. Som ett andningsankare som liksom krokar tag i varje stund.

Men då kommer nästa upptäckt. Plötsligt inser vi att vissa stunder är fantastiskt härliga. Andra är extremt ohärliga som när vi känner oss stressade, ledsna eller har en orosklump i hjärtat till exempel. Vem vill vara närvarande då? Kanske är det lättare att ta bort dessa jobbiga känslor än att hantera dem? Ibland kan man lätt få för sig att livet alltid ska vara fantastiskt hela tiden och när det sedan inte är det så tror vi att något är fel. Men tänk om livet både är härligt och ohärligt på en och samma gång? Och att vi även stänger av det fina när vi inte vill känna det jobbiga?

En sak är i alla fall är säker, precis som vårt andetag kommer och går, försvinner även varje stund snabbt förbi. Det som är nu blir alldeles strax nyss och där framme i krönet ligger ett annat nu och väntar på att födas som även det strax kommer bli till nyss. Och genom att vi då och då lämnar vår trygga värld som huvudfotingar och i alla fall ibland tar några medvetna närvarande andetag, blir livet som ett pärlband av alla nu. Vi är inte längre på besök i vårt eget liv utan låter hjärtat omfamnar varje stund…

Livet bara händer utan att vi riktigt är där…

Linda 4 september 2016

Ofta pratar man om att man ska vara närvarade i nuet för att stunden blir så mycket större då och livet rikare osv. Och det kan ju låta hur lätt som helst, men alla som prövat vet ju hur otroligt svårt det kan vara och hur lätt det är att fastna i sina tankar…

Det är som om vi går omkring som levande huvudfotingar (ni vet de där barnteckningarna med ett stort huvud och bara några små stumpar till armar och ben). Som om vi vore stora intellekt där kroppen liksom bara hänger på som ett bihang. Ända tills den går sönder eller blir sjuk vill säga. Då upptäcker vi helt plötsligt att vi har en kropp också och inget känns viktigare än att den ska bli hel och må bra igen.

Grejen med att vara huvudfoting är att vi då snarare tänker på livet istället för att faktiskt uppleva det. Som om vi levde livet lite på distans, vi är där men ändå inte som någon som kommer på besök ibland. Så när vi får en stor varm kram av en liten, håller vi samtidigt koll på att inget av de andra barnen häller ut hela vattenkannan. Eller när vi njuter av solnedgången på andra sidan jorden planerar huvudet en ny resa så att vi får uppleva detta underbara snart igen. Eller samtidigt som vi försöker lyssna på någon kommer vi på en massa saker måste göras senare eller påminns om det där som hände på jobbet tidigare idag…   

För uppe i huvudet tjattrar tankarna på som ett evigt bladder och bara det är ju otroligt stressande i sig. Oftast handlar tankarna om sådant som har varit eller om det som ska hända sedan. Dessutom är de flesta av de tankar vi har idag desamma som dem vi hade igår och de vi kommer ha imorgon. Men när vi ständigt är någon annanstans om så bara i våra tankar, missar vi så mycket av allt det fina som är nu. Livet bara händer utan att vi riktigt är där. Det är som om vi endast är på tillfälligt besök i vårt eget liv och plötsligt undrar vi var det tog vägen…

"Stolisyoga"

Linda 31 augusti 2016

Först ut av höstens yogafilmer kommer "Stolisyoga" som är perfekt för dig som har suttit stilla ett tag, kanske framför datorn och känner att du behöver en liten paus innan du fortsätter! På drygt tre minuter sittandes på en stol eller pall mjukar vi upp nacke, axlar och rygg som annars lätt stökar till det för oss. Bara dessa fem rörelser kan ge fantastiska resultat för känslan i både kropp och själ! Du kan göra det hemma eller på jobbet, ensam eller tillsammans med andra.

Så ta en liten "micropaus" och lycka till:)

Vi finns numera på YouTube

Linda 30 augusti 2016

Så äntligen är bloggen tillbaka:) Som ni vet utbildar jag mig just nu till terapeut (KBT steg 1) och i våras blev det för mycket i skolan så bloggen var tvungen att vila en stund. Men nu är tanken att vi ska plocka upp den igen och jag har förberett små korta yogafilmer som kommer att dyka upp här under hösten och våren. Vi har till och med fått en alldeles egen YouTube- kanal där de också kommer att visas! Gå gärna in och gilla dem om du har möjlighet.

Grejen med filmerna är att de ska vara som ett komplement till yogapassen på vårt yogacenter i Tyresö, där vi varje vecka går igenom kroppen ordentligt. Och med tanke på hur bra vi mår av yogan så vore det ju fantastiskt om vi bara kunde få till lite mer av den under veckan där hemma. Fast det är ofta där som det liksom knyter sig. Ibland får jag för mig att jag behöver eoner av tid för att hinna. Men även små korta stunder av yoga och närvaro kan göra underverk i vardagen! Det är därför som filmerna är mellan 3,5 till 25 minuter långa, allt för att de ska få plats i vår hektiska livsstil.

Yogafilmerna kommer ha ett ”is-tema” och först ut är "Stolisyoga" där man alltså gör yoga sittandes på en stol, kanske framför datorn vad vet jag. Redan nu här på bloggen hittar ni ”Långisyoga” och ”Kortisyoga”. Men du kan även se fram emot "Kramisyoga" (massage inspirerad från barnyogan), "Kompisyoga" (yoga för två) och "Mjukisyoga" (medi/yin-inspirerat pass) för att nämna några. Det kommer också att finnas små meditationsfilmer som tex "Kubis" där vi inleder med en andningsövning och sedan vilar i stillhet.

Så jag hoppas att du kommer att tycka att det här är lika roligt som vi och att filmerna kan vara till någon nytta. Mycket glädje och lycka till!

"Långisyoga 1"

Linda 28 december 2015

Så här precis innan nyår brukar jag alltid gå tillbaka till året som gått och se vad som hänt, vilka drömmar som faktiskt blev av och vilka som jag kan spara till nästa år. Och i år har det verkligen varit ett händelserikt år! Inte nog med att jag börjat blogga så har vi även haft fem olika yogaresor/retreater både i Sverige och utomlands, vi har kunnat välkomnat nya yogalärare och kurser till centret samt startat en webbutik som nu börjar komma igång så smått. Dessutom har vi designat fina yogasmycken som många runt om i landet börjat hitta. Tusen TACK alla ni fina för att ni är med oss på vägen:)

Så börjar jag titta fram mot 2016 för att se vad vi önskar ska hända då... Men innan dess är det dags för ett nytt yogapass igen, Långisyoga 1 det andra av flera yogapass som alla är mellan 16 och 26 minuter långa. Just det här är det längsta av dem alla, men å andra sidan har vi förhoppningsvis lite mer tid nu över julen så det finns hopp:) Fokuset för passet är att vi börjar se våra tankar.

Själva tanken med passen att man ska kunna göra dem hemma mellan yogapassen på centret, utan att det tar för mycket tid. Ni kommer att känna igen rörelserna från viryayogan flöde 1. Flöde 2 kommer senare till våren. Så även om vi inte stannar så länge i varje rörelse, kommer vi ha gått igenom hela kroppen när vi är klara.

Gott nytt år och lycka till med allt:) Vi ses igen i februari!

Att fira jul ensam…

Linda 22 december 2015

Nu när julen nästan är här kom jag att tänka på förra julen. Jag är barnsligt förtjust i allt det som har med jul att göra, särskilt paketen. Mina föräldrar har försökt ta bort det där med paket och nog kan man dra ner ordentligt. Men visst är det något speciellt både med att få men framförallt att ge paket? Det är så roligt att få överraska någon annan och att längta själv och att gissa rim…

Som ni vet har jag ju liten tant som jag är kontaktperson åt. Tidigare såg hennes exman till henne då och då, men sedan han plötsligt dog förra hösten så har hon bara mig, sin lilla katt och så hemtjänsten förstås som tittar förbi som hastigast, ny personal varje gång.

Så förra året, när julen stod för dörren blev hon mer och mer orolig, för hur skulle det bli i år när hon var helt själv? Samtidigt ville hon inte vara någon annanstans. Jag försökte förtvivlat få med henne till mitt eget julfirande, men det tokvägrade hon. Hon skulle fira jul hemma hos sig sådär som hon alltid hade gjort även om det innebar att hon fick sitta ensam. Bara hon fick hjälp med att göra lite julfint där hemma och med att få upp granen så var hon nöjd. Sen kunde julen börja.

Granen ja, problemet var att hemtjänsten råkat slarva bort underdelen till plastgranen så nu stod vi utan gran. Som tur var hittade mamma en ny plastgran på Pingstkyrkans sekondhand så det löste sig. Men så var det, det där med tiden. Hur får man den att räcka till egentligen? Jag hade ju också ett eget julfirande att ordna inför och dessutom både kursavslutning och jobbsaker som måste hinnas med innan jag åkte till Indien direkt efter julhelgen. Tiden skulle helt enkelt inte räcka till för att både sätta upp en julgran hemma hos oss och hos min tant. Jag och barnen bestämde oss för att hjälpa tanten istället. Det skulle ju ändå finnas julgran hos barnens pappa.

Så kvällen innan julafton åker vi dit. Vi har med oss paket, pyssel, en ny gran och en massa mat. Jag jobbade några år på hemtjänsten och ibland är det svårt att förstå hur lite vissa har att leva av. Jag vet flera som lever på knappa 100 - 200 kr i veckan och då ska det räcka till mat, mediciner, städsaker och allt det där som vi tar förgivet. Allt det som bara finns i ett hem men som nu faktiskt inte gör det. Därför hade jag köpt två överfulla påsar med julmat och andra gottigheter. En till henne och en till hennes granne som har det lika tufft ekonomiskt.

Och sen hade vi en lilljulafton, barnen min tant och jag. Vi pyntade, klädde granen, skrålade till julmusik och spritsade pepparkakor. Vi var tillsammans och min tant sa om och om igen;
- Åh, vad jag är glad att ni är här.

Nu sådär ett år senare när jag tänker tillbaka på förra året, känner jag att det var just där och då som det blev jul på riktigt för mig också. Jag hade förstås en jättefin stund med min familj och släkt dagen efter också, men det är så roligt att dela den med någon som faktiskt uppskattar den och inte tar det förgivet. Och jag tänker på alla dem som kommer att sitta ensamma över jul i år också. Det är faktiskt så många fler än vad man tror. För några år sedan jobbade jag juldagen på hemtjänsten och av 10 gamla som jag åkte hem till, var det en som fått besök på julafton. Kanske var det självvalt, fast jag tror inte det. Och jag önskar av hela mitt hjärta att det kan bli jul för fler i år…

Möt mig nu...

Linda 1 december 2015

Åh, det är bara ni mina fina yogisar och mina barn som kan få mig att sjunga och nu på Youtube dessutom... 

Den här underbara sången brukar vi sjunga på retreater och ibland som avslutning på yogaklasserna som en sångmeditation. Man sjunger den alltså om och om igen för att stilla tankarna, för att sen vila i sig själv. Men jag vet att det kan vara svårt att komma ihåg melodin, så här kommer den. Lycka till:)

Ursprungligen kommer den från kyrkans värld, men jag har gjort om texten lite. Dock är andemeningen densamma.

Möt mig nu som den jag är
Håll mitt hjärta nära dig
Låt mig bli som jag vill vara
Och lev i mig...

För tänk om vi skulle möta oss själva och varandra precis som vi är, hur skulle inte världen vara då...