Att njuta av det som är och samtidigt vara på väg...

Linda 27 oktober 2015

Varför är det så svårt att både njuta av det som är just nu och samtidigt vara på väg? Jag menar, det är som att både ha kakan och äta den. För visst är det väl så att så fort vi får det där vi längtat efter så har ribban redan höjts och helt plötsligt drömmer vi om något annat? Som om varje stund kan bli lite bättre…

Jag minns när jag fick min första riktiga cykel som liten. Den var orange med vita däck och hade sådana där härligt sköna handtag i gummi. Det var den finaste cykel jag sett och min lycka var obeskrivbar. Det där lyckoruset varade i många dagar ända till grannpojken for förbi på en cykel med flagga där bak och handtag som brummade när man vred på det. Så helt plötsligt hade skimret runt min nya cykel tappat lite av sin lyster och det enda som kändes viktigt just där och då var att lista ut hur jag också skulle kunna få en flagga och ett brummande handtag.

Yogan pratar om att vi har två flöden inom oss, ett där vi gör en massa saker och ständigt är på väg och ett där vi gör ingenting och njuter av det som är. Båda behövs, det är drivet som för utvecklingen framåt, som ser till att vi får det bättre och får oss att växa som människor samtidigt som vi också behöver tid att bara vara i det som vi har just nu. Att fylla på så att vi orkar springa vidare.

Samtidigt är det längtan efter mer, den där känslan av att aldrig vara riktigt nöjd som piskar oss framåt. Men tänk om den piskar oss så hårt, att vi trots allt slit och kämpande för att få det där som vi tror att vi måste ha, glömmer bort att glädjas åt det vi redan har? Så att livet bara blir en jakt efter mer och mer. Kanske är ändå den största utmaningen att inte lägga vår lycka i det som kommer sen. För tänk om det faktiskt är så att det inte är målet som är själva grejen utan vägen dit…