Avsikt – varför gör vi det vi gör?

Linda 20 september 2016

Vi möts på ett café i stan just när sommaren är som varmast. Han dunsar ner i soffan mitt emot mig. En svettpärla letar sig ner från tinningen och han torkar irriterat bort den med servetten. Vi har känt varandra ända från pluggtiden innan han bytte företagsekonomi mot medicin och ville ut och rädda världen. Då på den tiden var han liten och smärt något som är svårt att tro där han sitter framför mig efter många år i vårdstressen. Just det här med vikten vet jag är något som besvärar honom. Så när jag försiktigt beklagar mig över de spår den fantastiskt härliga sommaren har satt hos mig, jag har liksom både blivit lite mer och lite mjukare, och berättar att jag ska börja med 5:2 – dieten, blir han i eld och lågor. Det här är verkligen något han vill hänga på, när kan vi börja? Vi bestämmer att vi sätter igång direkt på måndagen efter jag kommit tillbaka från yogaresan i Spanien och plötsligt känns det här som en rolig grej som vi gör tillsammans.

Söndagskvällen kommer och efter jag ätit min sista ”vanliga” middag skickar jag iväg ett peppande sms. Men jag får liksom inget svar tillbaka något som händer väldigt sällan. Jag bryr mig inte så mycket om det utan fortsätter planerna som vanligt. Som kvinna får jag äta 500 kalorier/dygn och jag har planerat chiapudding till frukost och omelett och sallad till lunch för morgondagen. Måndagen kommer och allt löper på riktigt bra ända tills det bara är tre timmar kvar. Då slår den stora hungern in. Jag kan liksom inte tänka längre och får verkligen kämpa för att inte genast länsa alla skåpen där hemma på allt gott som gömmer sig där. Kanske räcker det med 21 timmar istället för 24? Jag passar på att skicka iväg ytterligare ett sms i hopp om att få lite stöd men istället får jag tillbaka att han just nu fikar med latte och kladdkaka!? Det hade tydligen varit ännu en stressig dag på jobbet så han hade skippat fastan. Och förresten började han bli tveksam till om metoden skulle funka på just honom, kunde jag skicka en länk?

Och visst kan vi väl alla känna igen oss i det här med att man bestämt sig för något som man sedan inte håller. Ta alla nyårslöften till exempel, hur länge håller de i regel? Inom yogan och mindfulnessen pratar man ofta om något som kallas för avsikt eller intention. Alltså att vi funderar på varför vi gör det vi gör. Så när den stora hungern biter tag i mig och det är tre timmar kvar på fastan så behöver jag påminna mig om att jag gör det här för att jag återigen vill känna min kropp stark, lätt och kunna få på mig mina kläder utan att de stramar. Utan den avsikten skulle jag aldrig kunna stå emot lusten att kasta mig över första bästa chokladkaka och strunta i alltihop. Det hade i och för sig känts väldigt bra i stunden men sedan efter ett tag skulle jag känna det som ett misslyckande och kanske om det ville sig riktigt illa, trösta mig med ytterligare lite onyttigheter. Så att påminna sig om vad man har för avsikt hjälper oss att inte bara göra val som känns bra på kort sikt utan även ur ett längre perspektiv.

Det här gäller även när vi gör vår yoga. Fundera på vad du vill använda den här yogastunden till och låt sedan det genomsyra hela passet. Eller ännu bättre, vad vill du använda den här dagen till? Kanske bestämmer du dig för att inte brusa upp när du försöker få iväg alla barnen till skolan? Eller att göra något snällt mot någon som är utsänd? Eller att verkligen lyssna uppmärksamt på någon du möter under dagen. Eller att idag ska jag inte stressa. Jag ska till och med sätta mig ute på lunchen och bara andas. Och vem vet, genom att fundera på varför vi gör det vi gör och om det gynnar oss på lång sikt, fyller vi kanske vardagen med små stunder av mening?