Vi har bara varandra till låns...

LInda 3 november 2015

Jag blir hämtad med motorcykeln av honom. Skrattande beger vi oss iväg på utflykt mot Västerås. Genom slingriga grusvägar med böljande landskap, gula åkrar, blålila blommor och rosa höbalar. Vi struntar i skyltarna om ”privat väg” och åker in genom en lång allé och jag njuter av att titta upp mot trädkronorna som tillsammans flätar ett skydd mot omvärlden. Just nu finns bara vi. Han och jag pratar djupt och innerligt om livet, nu som så mången gång förut. Om vad som betyder något och om hur vi vill leva våra liv. Jag känner mig så lätt och levande och jag skulle vilja hålla kvar den här stunden för alltid…

Så blir det middag på ett ställe precis vid vattnet. Han värmer mina frusna händer i sina och servitrisen säger att vi ser så kära ut. Jag känner mig bubbligt förälskad när blicken drunknar i hans. Tiden flyger förbi och innan vi måste bege oss hemåt igen tar vi en sväng längst med vattnet. Kanske är det först då som vi börjar prata på riktigt. Han undrar om jag vill höra sanningen. Min nyfikenhet tar över men orden får mitt hjärta att stelna. Han är inte redo utan vill ut och ta chansen och träffa andra. Efter att ha pratat lite fram och tillbaka inser jag att han redan bestämt sig. Samtidigt som jag känner hur min kärlek krossas kommer en kraft från ingenstans. Hur kan han slänga bort allt det vi har för att han är nyfiken på andra tjejer? Det här tänker jag inte vara en del av.

Resan hem på motorcykeln kändes lång och kall. Värst vilken tid det tar att åka från Västerås tillbaka till Stockholm… Jag sitter i mörkret i fullmånens sken med en stor sorgeklump i magen. Hur kunde det bli såhär? Samtidigt finns en visshet bakom smärtan som säger att det här nog ändå är rätt. Äntligen slipper jag leva i ovissheten.

Det slår mig hur snabbt livet kan ändras. Denna tur som började så bra, slutade med ett krossat hjärta. Tänk vad livet är förgängligt ändå och även om vi känner oss säkra på dem som står oss nära, har vi varandra bara till låns. Vissa vi möter stannar länge. Andra är bara korta besök, lätta att byta ut. Några gör stora avtryck. Andra går nästan spårlöst förbi. Men oavsett vad, är vi bara gäster i varandras liv och lycklig är den som kan ta vara på de stunder vi har tillsammans…