Kanske har vi alla en slumrande KontrollTant inom oss…

Linda 14 oktober 2017

En kvinna tog in mig i köket efter kvällens yogapass och menade att jag sagt ett ord som hon hade reagerat på. Jag blev väldigt förvånad för under mina snart 20 år som yogafröken och föreläsare har jag inte fått någon liknande feedback tidigare. Jag undrade nyfiket vilket ord det kunde vara, men det mindes hon inte. Däremot visste hon säkert att jag hade sagt det tre gånger och om jag inte slutade genast så ville hon ha pengarna tillbaka för kursen, för hon mådde nämligen verkligen dåligt av att höra just det ordet.

Jag försökte förtvivlat tänka igenom vad jag kunde ha sagt och lovade att om hon råkade komma på vilket ord det nu var, så skulle jag absolut försöka låta bli att säga det. Men att det här även kunde vara ett gyllene tillfälle att faktiskt träna på det som vi jobbar med i yogan, nämligen att kunna vara kvar i oss själva även när livet inte är perfekt och när vi upplever jobbiga tankar och känslor. När hon hörde det blev hon arg och menade att hon gick på yoga för att få lugn och ro och då skulle hon väl inte behöva öva också…

I mitt arbete med ibland väldigt stressade personer, råkar jag då och då utför lite liknande situationer. Det får mig att undra om vi kanske alla har en slumrande KontrollTant inom oss, precis som man menar inom psykologin. Visst behöver vi ha någon form av struktur på våra liv, med rutiner, ordning och reda och en känsla av att vi har koll på läget. Men ibland när vi när vi har lite för mycket omkring oss och utsätts för stress och påfrestningar lite överallt i livet, så kan vi försöka hitta lugn och ro genom att börja överkontrollera allt och alla, precis som kvinnan i exemplet. Att kontrollera ger oss nämligen en känsla av trygghet. Vi slipper då känna den där stressiga, oroliga, kanske rädda känslan som ofta gömmer sig djupt där inne i oss själva, när livet kaosar runt omkring. För även om jag inte kan kontrollera hur jag känner, så har jag i alla fall stenkoll på besticklådan där hemma, att kopparna står i skåpet som de ska med öronen utåt eller att kallingarna blivit vikta på rätt sätt.  Och det gör mig lugn för stunden…

Grejen är den att ju mer vi kontrollerar, desto mer upptäcker vi att vi inte har koll på. Att överkontrollera stort som smått tar dessutom en massa energi och det är oerhört frustrerande att försöka kontrollera sånt som inte går att kontrollera. Det blir som en ond spiral. Vi börjar kontrollera för att vi känner oss pressade och stressade och längtar efter lugnet och tryggheten, men kontrollen gör oss bara ännu mer stressade och vi får kanske svårt att slappna av, får dålig sömn och problem att tänka, minnas och orka med nästa dag. Det bisarra är att kontrollen gör att vi känner oss ännu mer stressade, oroliga och nedstämda och försöker återigen fixa till det genom att ha ännu mer kontroll på läget…

Vad vi kan göra är att jobba med vår acceptans. Att våga vara kvar i oss själva även när livet gör ont. Och det är ju precis det som vi övar på under yogapassen på centret eller i ACTis meditationen som finns här på bloggen. För det är först när vi kan tillåta det jobbiga att få finnas utan att vi helt fastnar i det, som att allt känns rätt så bra ändå även om en del av oss har det svårt eller då man har en yogafröken som säger ett ord tre gånger som man inte gillar…